Semester forever, eller?

Semester forever, eller?

Semesterperioden är över och det har varit skönt, bra, härligt, trevligt, roligt med mera.

Semester

Jag misstänker att många av er som läser här på bloggen har haft någon typ av semester i sommar. Dock behöver det inte vara så att ni haft det, men majoriteten av den arbetsföra befolkningen brukar ta semester under sommarmånaderna.

Det är först de sista 2-3 åren som jag och fru oberoende på riktigt tagit många veckor under sommaren för att vara hemma och njuta. Innan dess sparade vi alltid våra semesterveckor och reste på exotiska resor utanför Europa på tider som inte var under sommarhalvåret. Då jobbade jag mig ofta igenom hela sommaren, kanske med 1 eller max 2 veckor ledigt här hemma.

Dock har det vuxit på mig att ha ledigt hemma under den svenska sommaren. Det blir en tid då vi hinner hitta på roliga utflykter, träffa familj och vänner under härliga former. Vi hälsar på de som vi annars har svårt att hinna besöka medan vi jobbar. Det finns tid till avslappning, mindre projekt på huset eller sommarstugan etc.

Varför är det så härligt?

Semestern är ett avbrott från vardagen. Det är ett avbrott från att gå upp varje morgon och jobba. Det finns tid ”över” under semestern. Det behöver kanske inte vara så men jag hamnar lätt i ”måsten” när jag jobbar. Många timmar läggs ju på jobbet såklart, men sen tillkommer vardagssysslor som ”måste” göras. Laga mat, handla mat, diska, städa, tvätta, däcka i soffan och sen sova. Ni som har barn har säkert ännu mer ”måsten”. Jag behöver även lägga en del tid på bloggen och min coachingverksamhet. Det är oftast kul men ibland känns det också som måsten när jag inte riktigt är på humör. Det blir inte mycket tid över till det härliga i livet. Visst kan jag uppskatta att laga god mat och prata med fru oberoende över ett glas vin en tisdag men orken är ofta ett problem.

Nu när det är semester måste man inte gå upp en viss tid. Det är lite friare former kring allt. Planerande som vi är har vi ofta ett grovt schema över vad vi vill göra och när. T.ex. om vi ska upp till Mellansverige och hälsa på familj och vänner där, om vi ska till sommarstugan eller om vi har något projekt vi ska jobba på hemma. Det blir ofta lite extra god mat och lite mer god dryck än vanligt. Det blir lyx och guldkant under semestern helt enkelt. Kanske det som gör det så härligt!

Semester forever

Så tänk om vi skulle ha semester hela tiden, hade det inte varit underbart? På många sätt tror jag att det skulle vara fantastiskt. Samtidigt är jag inte säker på att det skulle bli samma sak om jag var ledig hela tiden. Det hade inte blivit samma känsla och upplevelse som när man jobbar. Det blir inte det där avbrottet med kontrasterna mellan att jobba och att vara ledig. Som med mycket annat så kan det bli ”för mycket av det goda”. Precis som i boken Happy Money så behöver vi tänka på att med allt i livet så måste vi tänka ”make it a treat”. För mycket av allt blir i slutändan tråkigt och inte lika roligt och kul.

Balansen

Så var landar det här flummiga inlägget? Jo i något som jag funderar mer och mer kring, balansen. Såklart är det fantastiskt härligt med semester men att ha semester hela tiden kanske inte är svaret? Eller så är det svaret för vissa, vad vet jag.

Jag tror dock på att det krävs en balans. Det är inte hälsosamt och ett ”bra liv” enligt mig att jobba nästan ihjäl sig under 48 veckor av året för att sedan kunna ha en härlig 4-veckors period under sommaren. Det är som att det går i 100 km/h största delen av året och i 10 km/h under semestern. Tänk om vi kunde köra 50 km/h under största delen av året och sen kanske 0-10 km/h under några månader av året.

För mig börjar det nog kristallisera mer och mer att mitt mål med vår resa och sparande är att hitta den där balansen. Jag vet inte nu i förväg exakt hur jag vill att det ska se ut. Vill jag jobba 50% hela året och ha semester som ”alla andra”. Eller vill jag jobba i projekt, att jag jobbar 100% i 3 månaders perioder och sedan är ledig 3 månader för att sedan repetera cykeln igen. Eller vill jag helt enkelt inte ha varken 30/50/80/100% av någon typ av anställning utan jobba med mina egna verksamheter lite när det passar och jag är sugen på det. Det sistnämnda är kanske det som jag längre trott är det jag vill men det är också det alternativ som kräver störst pengamaskin. För det finns inga garantier att jag drar in några pengar då.

Slutmålet

Finns det ens ett slutmål? Nej jag tror inte det, för livet är ju en resa. Så en ändhållplats där allt är fantastiskt kanske inte finns? Vi kommer alltid fortsätta att utvecklas, våra omgivningar och situation ändras hela tiden och vi måste ändras med den. Såklart är vårt finansiella mål en stor milstolpe och hållplats på vår livsresa, en knutpunkt om man så vill. När vi väl hoppat av tåget när vi har tillräckligt med pengar så finns det massvis med anslutande tåg och möjligheter att välja på. Men resan kommer såklart att fortsätta. Om vi skulle välja fel tåg så kan man alltid ta sig tillbaka till knutpunkten och hoppa på ett annat tåg och se om det känns bättre.

Ett delmål på vår livsresa är att skapa oss en pengamaskin som gör att vi är fria att göra precis det vi vill. Vad vi sen väljer att göra med vår tid är nästa kapitel och upplevelse på vår livsresa. Eftersom den här knutpunkten på vår resa börjar närma sig så börjar jag också fundera på vilket tåg det är jag ska hoppa på när vi kommit dit. Det är svårt för jag kan inte riktigt se framför mig vilken resa som jag skulle gilla bäst. Men saken är den att jag får nog prova mig fram, testa lite olika alternativ och se vad jag trivs bäst med. Det är ju en av de största fördelarna med att skapa sig friheten som vi gör med vår pengamaskin, vi kan testa och prova oss fram utan krav på att dra in några pengar.

6 thoughts on “Semester forever, eller?

  1. Marty

    Hej
    Jag är ekonomiskt fri sedan några år tillbaka och hade den fantastiska förmånen att kunna hoppa av ekorrhjulet när jag själv bestämde mig för det. Var trött på att jobbet upptog all min tid och ork med oändliga möten, många och långa tjänsteresor över världen och andra därtill hörande måsten. Det blev en plåga till slut att jag själv inte fick välja vad jag skulle göra med min tid…och mitt liv, när jag utåt sett hade ett oerhört glamoröst arbete med väldigt hög lön och var toppchef inom svenskt börsbolag.

    Jag tror att många definierar sitt mål fel. Det blir fel fokus på tankarna. Tex din rubrik ”semester forever, eller ?”
    Det behöver inte handla om att jobba eller ha semester. Man kan aktivera sig med sådant som man finner vara av positivt värde för en själv, eller för någon annan, som inte är jobb eller semester. Allt behöver inte definieras utifrån jobbet. Många sparar för att sluta jobba men när jag satt där och då för att säga upp mig så var det friheten att själv få välja vad jag ville göra som var det som lockade till vårt nytt liv. Jag ångrar mig verkligen inte utan älskar mitt nya liv där jag och min fru kan leva mer i nuet samt låta lusten att göra saker utifrån våra behov utan tidsbegränsningar. Eller hjälpa andra som behöver ha hjälp med saker. Den verkliga lyxen är att ha tid för sina intressen….eller att kunna ge av sin tid till andras hjälp och gagn.

    Det är ett sånt otroligt fokus på jobbet i Sverige och vi fostras väldigt hårt i att inte tillåta oss ha andra tankar om alternativa vägar i våra liv.

    Mål och fokus bör vara på vad vill jag och vi göra av vår frihet! Vad vill & kan vi skapa o/e göra som är positivt för oss och andra i vår närhet när vi är fria.

    Så min reflektion baserat på mina senaste fria år så tycker jag nog din rubrik kan vara ….” Frihet forever, eller?”

    Så tänker jag iallafall.

    Att kunna leva i nuet är en fantastisk gåva som jag är oerhört tacksam att vi har kunnat välja efter många års hårt jobbande.

    Önskar alla en finfin höst, var rädda om er och lycka till med alla era livsresor.
    Ciao

    1. Herr Oberoende

      Hej Marty, stort tack för din kommentar. Mycket insiktsfull! 🙂
      Jag håller helt med dig, det är friheten som vi vill åt. Sen vad man väljer att göra med sin frihet är upp till var och en. Men jag kan bara hålla med om fokus ska ligga på vad man väljer att göra med sin frihet. Om det så är att följa intressen, hjälpa andra eller umgås mer med familjen. Fokus är inte ”sluta jobba”, det är fel perspektiv och låser tankarna kring vad man ska fylla sin frihet med istället.

      Om du kommer tillbaka hit så har jag ändå några frågor och funderingar som du gärna får svara på.
      1. Hur berättade du för din omgivning kring ditt val att hoppa av och hur reagerade de på det?
      2. Kan du ge mer konkreta exempel på vad du och din fru gör nu när ni är fria?

      Tack igen och hoppas även att du får en fin höst! 🙂

  2. Tidsmiljonären

    Hej
    Är 59 år och min man 60. Denna sommar går vi inte tillbaks till teamsmötena. Vi har hoppat av ekorrhjulet nu. Läser gärna din blogg och andra om privatekonomi. De flesta pratar om tidig pension och menar då att gå i 40 årsåldern. Idag vill de ju att man ska jobba tills man är 68. Så jag räknar oss som tidiga pensionärer. Hittar inget alls i bloggar om att gå i pension runt 60. Får en massa konstiga kommentarer om att vi bör lösa korsord för att hålla oss igång mentalt. Vi har båda krävande chefskarriärer bakom oss och denna måndagsmorgon skulle jag just nu suttit i teamsmöte. Det känns så underbart att inte göra det. Är helt övertygad om att dagarna kommer att fyllas. Hälsa, hjälpa gamla föräldrar, hjälpa barnen, resa, hobbies, välgörenhet mm.

    1. Herr Oberoende

      Hej Tidsmiljonären.
      Tycker du har en bra poäng, alla som går i pension innan gängse pensionsålder går i ”tidig” pension. Det som klingar lite dåligt är just begreppet att ”gå i pension”. Många förknippar det kanske med att det är lata dagar med tidningsläsande, lösa korsord med mera. Man skulle kunna säga att man går i passion istället för pension som någon uttryckt det. Ni har nu möjlighet att verkligen hålla på med och lägga tid på era passioner i livet.

      Att kunna gå i pension vid 60 års ålder är såklart något fantastiskt, dock ger det mer dragningskraft och rubriker när någon säger att de ska gå i pension vid 40 års ålder. Kanske därför ingen bloggar om det, men samtidigt är det säkert en nisch som skulle attrahera många. Du kanske skulle starta en blogg om det? 🙂

      Lycka till och njut av er tid!

  3. Steffo

    Hej.
    Har läst din blogg då och då, men aldrig kommenterat. Denna artikel var verkligen intressant.
    Tänker hur kan man downsizea arbetslivet?
    Jobba 50% alltid eller 100% viss tid och sedan 0%. Mitt dilemma är hur man hittar en arbetsgivare som vill anställa någon på 50%. Känns som dom inte är mogna för det. Åtminstone inte i de roller som du och jag har😞.
    Klart man kan göra entré till gig ekonomin, men det är nog inte min grej.
    Kommer du på några tips, så kommentera gärna.
    Ciao

    1. Herr Oberoende

      Hej Steffo 😉
      Tack för din kommentar och funderingar.
      Ja att downsizea arbetslivet är definitivt något som jag funderat på. Men precis som du säger så är det en utmaning att hitta roller och arbetsgivare som är öppna för att anställa 50% om man sitter på tjänster där det är viktigt med daglig närvaro och kanske både för och eftermiddag med tanke på olika kundinteraktioner, resor etc.Jag tänker att frågan är fri, vill man verkligen gå ner och jobba 50% så kan man fråga sin chef/arbetsgivare. Det värsta som kan hända är att man får ett nej.

      Min andra tanke är konsultfirmor, kan de tänka sig att ta in folk på 50%. De kanske har vissa kunduppdrag där det inte krävs en heltidstjänst? Kanske inget de annonserar med öppet men värt att undersöka om man själv är intresserad.

      Den sista tanken jag har (just nu) är att kanske jobba 100%, som vanligt, i 2-4 år sen säger man upp sig och är ledig i ca 1 år kanske och gör annat. Sen börjar man söka nytt och börjar om cykeln. Det blir som att ”låna” år från pensionsåren fast i yngre ålder. Det här alternativet är kanske det som lockar mig själv minst men kanske det som är mest realistiskt för de flesta av oss.

      Slutligen som kommentar till gig-ekonomin, det är eventuellt ganska svårt. Speciellt om man inte är van vid det. Det finns också vissa risker med det kopplat till att du inte vet hur mycket du kommer lyckas dra in. Det kommer alltid finnas en press och krav på att du måste prestera och dra in uppdrag. Vissa kanske lockas av det men det är samtidigt lite det jag vill ifrån så det är en svår balans.

      Ha det bra och lycka till! 🙂

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.