Ny på bloggen, börja här!

Hej och välkommen till bloggen Bli Ekonomiskt Oberoende. Kul att du hittat hit! Jag hoppas att du ska gilla mina inlägg och att du vill vara med och dela min resa mot ekonomiskt oberoende med dina tankar och erfarenheter.

Bloggen startades i Juli 2017. Här hittar du mer information om mig. Läs gärna om min inställning till ekonomiskt oberoende, min drivkraft och hur du kan göra för att bli rik. För mer detaljerade inlägg om metoder och strategier för att nå ekonomiskt oberoende kan jag rekommendera mina inlägg hur du kommer igång med sparande om 4%-regeln och när du kan kalla dig ekonomiskt oberoende.

För mer specifika spartips kommer det mer löpande under tiden på bloggen men just nu finns det utförliga inlägg om:

  1. Boendekostnader
  2. Telefonkostnader
  3. Bilkostnad
  4. Matkostnader

Jag gillar att läsa böcker och samlar mina bokrecensioner tillsammans med annan inspiration här.

Pengarna vi sparar sätter vi in i vår “pengamaskin” som ska försörja oss i framtiden. Så här ser vår pengamaskin ut idag som kanske kan inspirera dig. Jag utforskar hela tiden nya alternativa investeringar och du kan med fördel läsa om Better Globe, TRINE, Lendify och Tessin för att lära dig mer.

Jag har uppmärksammats i media i bland annat Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, radio och tv.

Bloggen har en del samarbeten med olika företag som kan hjälpa dig att både tjäna och spara pengar, läs mer om det här.

Har du några frågor eller funderingar är det bara att kommentera mina inlägg eller maila till info@bliekonomisktoberoende.se

Registrera dig gärna för mitt nyhetsbrev nere till höger, och följ mig på facebook.

Tack för att du stödjer min blogg!

27 thoughts on “Ny på bloggen, börja här!

  1. Eva Bornemark

    Det ska bli kul och intressant att följa dig!!!
    Lycka till🌹👏

    1. Herr Oberoende

      Tack för de värmande orden Eva! 🙂

      1. Hej,
        Har precis börjat följa din blogg! Jag har börjat med en sida kring bokrecensioner inom sparande, personlig utveckling och business. Och kommer att hämta inspiration från dig som har en hel del inom dessa områden. Länk till min sida, kanske finns någon bok som du inte hunnit läsa än 😉 https://improvethroughbooks.home.blog/

  2. Snygg blogg. Jag har också startat en ekonomiblogg helt nyligen. Den riktar sig till nybörjare. Ta gärna en titt på:
    enkel-ekonomi.blog

    1. Herr Oberoende

      Hej Kim,
      Kul att du gillar min blogg! Låter spännande, lycka till!

  3. Bo

    Trevlig blogg! Vi började tidigt månadsspara och köpte regelbundet aktier. Dessutom köpte vi pensionsförsäkringar på den tiden man kunde göra avdrag. Vi lånade aldrig till vårt boende utan bytte upp oss när det fanns pengar. Den sista bostadsrätten hade fem rum i två etage. Vid 54 års ålder ansåg vi oss ekonomiskt oberoende och slutade våra anställningar och flyttade till Spanien. Eftersom vi köpte vår rymliga spanska villa kontant är boendekostnaden låg. Under 2017 var kostnaden för fastighetsskatt, husförsäkring, vatten, el och sophantering per månad motsvarande 1.552 kr. Igen kostnad för värme eller kyla. Inget behov av semesterresor. Viktigt att känna sig trygg och det kräver att man talar språket flytande.

    1. Herr Oberoende

      Tack Bo!
      Låter som en bra ekonomisk resa och grattis till att ha kommit så långt! Kul att höra sådana solskenshistorier 🙂 Tack för att du delar med dig och inspirerar oss andra!

  4. Hans

    Hej, jag tycker att projektet är intressant rent filosofiskt och ekonomiskt men jag är mycket tveksam till att gå i pension så tidigt då man förväntas jobba till 65 eller mer och faktiskt bidra till välfärden efter arbetsförmågan. Det blir då ett sätt att parasitera på andra som jobbar hela livet för att de måste eller för att de anser att man måste ställa upp på sin del av samhällskontraktet. Ni kanske drar in en del pengar via moms, skatt etc. ändå om ni använder era besparingar men givetvis hade ni betalat in mer till statskassan om ni fortsatt arbeta ända in i kaklet. Ändå tar ni ju del av sjukvård etc. utan begränsningar.

    Hur tänker ni kring detta? Jag hoppas kunna gå i pension innan 65 men mitt samvete skulle inte klara att “parasitera” på de som arbetar efter förmåga så länge man kan. Idag kan man gå vid 61, runt 60 kan man tycka att man åtminstone har jobbat och bidragit väl men inte vid 40. Känner ni inget dåligt samvete alls?

    1. Herr Oberoende

      Hej Hans. Tack för din kommentar. Du tar upp en väldigt intressant fråga och det går att se på det från många olika synvinklar. Bara för att vara tydlig så är inte vår tanke att helt sluta jobba och inte ”bidra” till samhället med skatteinbetalningar. Vår vision är att antingen gå ner i arbetstid hos våra nuvarande arbeten (eller de arbeten vi har när vi nått vårt mål) alternativt starta eget företag där vi också skulle betala in skatt på det arbete vi gör där.

      En tanke jag vill dela med mig av är också att om vi skulle ner i arbetstid, ha mer tid för träning och att ta hand om oss själva kommer vi inte heller belasta ”sjukvården” på samma sätt som vi annars kanske gjort med sjukdomar, stressrelaterade symptom etc.

      En annan aspekt är att vi alla är olika. Jag tycker det känns konstigt att säga att vi alla är statens ”arbetsslavar” och ska jobba så länge vi orkar och kan för att tjäna in så mycket skatt vi bara kan. Det måste finnas utrymme för att vi är olika. Vissa gillar att jobba hårt och länge och då bidrar de kanske mer till samhället genom sina skattebetalningar. Andra är sjukskrivna, vissa är föräldralediga, vissa är arbetslösa etc. Min filosofi är att vi alla gör vårt bästa utifrån den situation vi har och mitt mål är verkligen inte att undvika att betala skatt.

      Till sist så vill jag också påstå att vi som människor kan bidra på så många fler sätt än att betala in skatt. Det kan vara att vara en bra man/fru/förälder, vara en god medmänniska, jobba ideellt med föreningsarbete eller som volontär. Det finns många mjuka värden som är svårare att mäta än inbetald skatt.

      Svaret är att vi inte känner dåligt samvete. Som sagt så menar jag att vi inte kommer ställa oss vid sidlinjen och sluta betala skatt på arbete när vi nått vårt mål. Ska försöka vara mer tydlig med det i mina inlägg. Det blir lätt missförstånd när det talas om att vi ska gå pension. Jag har en bloggkollega som säger att det snarare handlar om att gå i passion! Bättre uttryck 😊

      1. Hans

        Givet att man gjort en pensionsöverenskommelse om att höja minimiåldern för pension med syfte att kunna finansiera välfärden/pensionen så blir ju pension vid 40 provocerande. Jag har haft funderingar att gå vid 61 enligt nuvarande regler men om höjningarna blir verklighet så kommer det att höjas till 64 innan jag får gå i pension tidigast. Men även vid 61 så har jag jobbat och betalat in massor av skatt i över 35 år. Väg då det mot hur mycket ni har dragit in då ni är 40.

        Det finns en orättvisa i dagens upplägg som gör att de som arbetar ska dra fulla lasset för de som av olika skäl inte kan arbeta. Det är här man borde dra gränsen och se till att de som kan arbeta också gör det för att få full del av välfärden. Jag kan då tycka att istället för att höja lägsta ålder för att gå i pension så borde man jobba mer för att få de som idag inte jobbar men har arbetsförmåga att faktiskt jobba. Om man då frivilligt går i pension vid 40 och alltså solidariskt inte bidrar enligt förmåga så kanske man borde minska ersättningsnivån för i välfärdssystemen för dessa, utöver den del alltså som man får automatiskt genom att inga nya pensionspremier betalas in.

        1. Herr Oberoende

          Jo jag har läst om att pensionsåldern kommer att höjas, kanske kommer den höjas ännu mer innan jag själv är 64/67 år gammal. Försökte vara tydlig i mitt tidigare svar att vi högst sannolikt kommer att fortsätta att arbeta. Sedan håller jag med Snålgrisen i kommentaren nedan. Vi lever i ett fritt land och ett socialistiskt land där vi delar lika.
          Intressant förslag om olika ersättningsnivå för välfärdssystemet, låt oss se om något förslag dyker upp i framöver Riksdagen.

    2. Intressant kommentar måste jag säga. Min fru och jag håller själv på att planera för fullt med att jobba och spara för att kunna gå i pension vid 50. Har aldrig ens slagits av tanken att vi därefter kommer att “parasitera” på välfärden. VI bor i ett socialistiskt land där vi delar lika, vissa jobbar mindre för att de inte vill, och lever på bidrag hela livet, vissa jobbar inte för att de inte kan pga olika handikapp och får bidrag den vägen, och vissa som vi och denna bloggens författare sparar våra pengar och väljer således att sluta jobba lite tidigare.

      Om man ska resonera som du gör finns det ju massvis med människor i detta land som är fullt arbetsföra men som inte vill eller kan få ett jobb och som inte har betalat en krona till välfärden. Ska de då inte ha rätt till sjukvård etc? Har svårt att förstå resonemanget, och är definitivt ingenting jag kommer att ligga sömnlös över den dagen jag checkar ut från arbetslivet.

      1. Hans

        Det är OK att jobba för de som inte kan arbeta, för att de är sjuka, handikappade eller vad det nu kan bero på. Men varför ska jag betala skatt för att försörja de som är fullt arbetsföra och kan hjälpa mig att försörja de som inte är arbetsföra. Visst lever vi i ett socialistiskt land med det finns ett samhällskontrakt som bygger på att alla hjälper till enligt förmåga. Samhällskontraktet har två sidor, rättigheter och skyldigheter. Det är ingen direkt lag att man ska bidra enligt förmåga men det ingår likafullt i samhällskontraktet. Då är det provocerande för oss som går upp varje vardag till jobbet fast vi gärna skulle vara mer lediga. Vi biter ihop för att att det är vår plikt och samhället fungerar så. Om alla skulle resonera som ni så brakar systemet ihop och det blir upp till var och en att försörja sig med egna besparingar eller via släkt och bekanta om man hamnar på obestånd. Då kan ni hävda att det kommer aldrig vara så många som gör så här men då tänker jag att det trots allt handlar om att parasitera. Det är hårda ord men jag kan inte få det till något annat.

        Det finns förstås en gråskala mellan de som är helt oförmögna att arbeta och de som bara inte orkar eller känner för det. Jag känner till en person som i unga år bestämde sig för att “varför ska jag jobba, det kan ju andra göra”, “det där med arbete är överskattat”. Personen har aldrig någonsin jobbat fast han kan rent fysiskt och skulle säkert kunna tvinga sig att gå upp på morgonen som alla andra. Men vårt socialistiska system tillåter att man får göra så. Lämpa över det på andra. Jag tycker att detta är fel. Därför är det fel att den som går i pension tidigt också ska få full del av välfärdssystemet.

        Nu när integrationen av alla flyktingar havererat och alla kostnader blir synliga går politikerna ut med att man kanske inte ska full full del av välfärden från första dag. Typ att kvinnor fick fullt barnbidrag för alla sina barn efterskott även om barnen var flera år gamla. Eller att man inte ska få fulla bidra innan man först jobbat en period. Då kan jag tycka att om man går i pension tidigt, eller väljer att aldrig jobba och bli försörjd av andra, ja då borde man också få sämre välfärd än de som faktiskt bidrar till välfärden.

  5. Bo

    Vi är tacksamma för att inte vara livegna. Däremot menar jag att då jag erhållit en dyrbar utbildning i Sverige förväntades jag också jobba en viss tid i Sverige. Vi har spenderat (investerat) mycket pengar på resor utanför Sverige. Har vi därmed lurat Sverige på skatteinkomster?
    När vi flyttade till Spanien ställde man krav. Vi fick inte ligga den spanska staten ekonomiskt till last.
    Vi måste således kunna försörja oss själva eller ha en inkomst eller så mycket kapital att vi inte belastade det spanska skattesystemet. Den som inte jobbar måste teckna privat sjukförsäkring. Bara genom att INTE bo kvar i Sverige, lurar man då Sverige på skatteinkomster? Finns det någon ålder där det kan sägas vara omoraliskt att sluta arbeta? Min mor jobbade inte så mycket eftersom hon tycket det var viktigare att ta hand om sina barn. Det uppskattade vi.

    1. Hans

      Enligt dagens pensionssystem skulle jag säga att det är omoraliskt att inte jobba fram till minsta ålder för allmän pension, om man är arbetsför alltså. Ta hand om små barn ingår inte i detta, Sverige har ju en mycket generös föräldraförsäkring dessutom.

  6. Bo

    Om man arbetat hårt och varit sparsam är det naturligt att man själv väljer hur man vill leva. Vem tackar dig om du dör samma dag du går i pension? Antag att du vinner 50 miljoner i ett lotteri. Vem skulle säga att det vore omoraliskt att säga upp sig?

  7. Johan

    Hejsan! Såg dig på TV4 härom dagen! Mycket kul och intressant. Är själv 52 och hoppas kunna lämna “ekorrhjulet” om några år. Den dagen ni slutar jobba (helt eller delvis), är tanken då att leva på avkastningen på era sparade pengar eller räknar ni med att ta av sparandet så att det minskar? Kommer följa bloggen med intresse framöver. Lycka till på er resa mot oberoendet!

    1. Herr Oberoende

      Hej Johan! Kul att du hittat hit 🙂
      Gratulerar att du kommer kunna lämna “ekorrhjulet” snart, bra jobbat.
      Grundtanken är att vi INTE ska ta av kapitalet utan endast leva på avkastningen. Det går såklart att optimera uttagen så att pengarna tar slut exakt den dagen du dör. Men det finns så många osäkerhetsfaktorer som gör det väldigt svårt och vi vill ha lite mer marginal i vår kalkyl så vi vill “bara” leva på avkastningen.

      1. Johan

        Låter klokt. Själv räknar jag med att behöva nagga på sparandet, men det beror så klart på när jag/vi beslutar oss för att lämna det nuvarande livet. Men precis som er så planerar vi nog för att åtminstone jobba delar av året även efter vi lämnat våra nuvarande jobb.

  8. Bergen, Norge

    Kjekt å finne en blogg litt nærmere her hjemme enn bare de amerikanske early retirement bloggene. Jeg sparer selv ca 50% av lønn i snitt. Jeg kom over bloggen din i en reklameartikkel for pensjonsparing fra Storebrand. Kommer til å følge med videre 🙂

    1. Herr Oberoende

      Kul att höra! 🙂 Riktigt bra sparkvot, det liknar hur vi har det!

  9. Anna

    Hej, jag har precis börjat läsa din blogg och den känns spännande! Tack för att du delar med dig!

    Vi sparar (dvs pengar för framtid) idag ca 15-20% av vår nettolön, 52000 med hus o två barn men vi vill och vi kan spara mer, min förhoppning är ca 30-40%. Vi har precis börjat göra kassabok (utgiftsbudget) för att se vad vi faktiskt lägger pengar på vilket är en förutsättning för att se vilka poster vi kan spara in på. Nu till min fråga som jag gärna vill ha input på.
    Vi sparar förutom ovan även ca 10% i konsumtionsparande (resor, till bilen, till ev extraamortering, till barnen). Köpte nyligen en resa för 10000 kr som vi då tog från vårt resekonto. Känns fel att bokföra detta som en utgift eftersom pengarna redan är ihopsparade om man som jag har tänkt bokför konsumtionssparandet som en utgift direkt i månadsbudget. Å andra sidan bra att bokföra liknande utgifter så vi vet vad vi lägger på resor osv. Tänker ju också på vårt bilsparande som vi lägger 1000 kr i månaden på som vi tar ifrån vid ev service på bil, vinterdäck osv. Vi har ju en post i budgeten som vi bokför bensin, försäkring på bilen och vill egentligen att allt ska synas där som utgifter så det går att se hur dyr bilen är! Sporrar till ökat sparande tänker jag eller köp av billigare bil om det behövs :). Hoppas du förstår hur jag menar. Vad är dina tankar kring det här? Hur gör ni? Vet att du har en kassabok som du gärna får maila mig. Tack än en gång för spännande läsning, har en del att plöja igenom!

    1. Herr Oberoende

      Hej Anna! Vad kul att du verkar gilla bloggen 🙂

      Ja det där med konsumtions-sparande har varit lite klurigt för oss också att få rätsida på i vår kassabok också. Men jag kan förklara hur vi gör nu vilket jag tycker är ett bra sätt.
      Vi har tre olika konsumtionssparande där vi varje månad lägger undan pengar på ett specifikt konto för att kunna använda pengarna vid senare konsumtion. Det gäller budget för bilreparationer, 1 000kr i månaden. Det gäller budget för husrenoveringar, 2 000kr i månaden. Till sist gäller det budget för resor, 8 000kr i månaden. Varje månad bokför vi detta “sparande” som en utgift. När utgiften är bokförd är pengarna rent tekniskt “spenderade”. När vi sedan 3 månader senare köper en resa för 24 000kr så bokför vi inte detta någonstans eftersom vi bokför 8 000kr varje månad istället. Hoppas du följer med på hur jag menar 🙂 Låter det rimligt? Du kanske har någon annan idé?
      Skickar dig excelmallen på mailen!

  10. Anna

    Hej igen och tack för input och mall!
    Såg efter vidare läsning att du redan berört detta med konsumtionsparande i ett inlägg.

    52000 kr är vår nettolön och inte vad vi sparar, var kanske lite otydligt.

    Vi kommer att göra som ni dvs bokföra det som en utgift redan vid sparandet. Osäker dock på vilken post jag ska bokföra barnsparet på. Nöjen 🙂 driftskostnad!! Lutar åt att lägga den under övrigt 🙂

    Lycka till på er fortsatta resa.

  11. Johan

    Gamla inlägg men jag kan inte låta bli att reagera på Hans påhopp angående moraliska plikter… För det första så tror jag i regel (inte nödvändigtvis i detta specifika fall) att reaktionen från folk som hävdar att det är en plikt att jobba inte är annat än avundsjuka. Men låt oss släppa den “fördomen” för ett ögonblick.

    Vem vågar påstå att han/hon lever ett moraliskt korrekt liv bara för att man jobbar till 65? Pratar vi bara pengar så kommer man fortsätta att konsumera och betala massor med pengar till staten under sitt liv för det är ju ändå pengar man bidrar med som räknas i detta sammanhang eller? Eller är det en princip att man faktiskt måste offra tid för att man minsann inte ska få vara ledig när andra jobbar? Men vem har sagt att man bara kommer ligga på soffan i så fall..

    Ska vi börja mäta pengar man bidrar med så spelar en rad andra faktorer in och om jag talar för min egen del som gärna spenderar tid/semestrar i Sverige. Jag har gjort så hela livet vilket resulterat i mycket att en större procent av mina pengar hamnat i Sverige än. Vi kanske bör väga in att iaf vissa (jag tex) dom senaste 12-15åren jobbat mer än 100%. Åren efter att man hoppar ekorrehjulet jobbar man säkerligen lite till etc etc… Vad jag försöker säga är att det är omöjligt att mäta någons bidrag bara utifrån när man går i pension. Gör man det så förstärker det bara min “fördom” om avundsjukan ännu mer….

    Tillbaka till moraliska aspekter. Själv tänker jag under min tid utanför arbetslivet engagera mig i diverse välgörenhet, jobba som volontär etc så hur mycket vikt ska då läggas i moralskålen?

    Är det verkligen moraliskt korrekt att jobba hela livet till 65 och bränna pengar på bilar, resor, onödiga prylar, mat i överflöd, tära på miljön och titta på när människor lider i världen??

  12. Victor

    Hittade din sida via Facebooksidan ett rikare liv. Intressant och proffsig blogg som jag kommer följa! Ser många likheter med mig även om jag inte detaljplanerat allt lika mycket, men jag är i samma ålder, bor i samma region, sparar ungefär lika mycket och lägger hellre pengar på resor och upplevelser än prylar. Har inga skuldkänslor för att inte jobba till 65.
    Tar gärna en kopia av din excelfil tack!

    1. Herr Oberoende

      Vad spännande att vi har så många likheter! 😀 Kul att du gillar bloggen!
      Skickar excel-filen till dig 🙂

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *