Det där med lycka

Det där med lycka

Just nu har jag lite mer tid än vanligt att sitta och reflektera och fundera. Det där med lycka har jag grubblat lite på.

Det där med lycka

Alla vill väl bli lyckliga, eller snarare vara lyckliga? Enligt ett ordspråk så slutar man vara lycklig så fort man frågar sig själv om jag är lycklig. Lycka går inte att ta på och det är ett väldigt komplext område. Det som jag också funderat en hel del på är skillnaden mellan lycka och njutning/roliga saker. Är det samma sak eller är det två skilda områden?

Minnen som skapar lycka

Under vår senaste kick-off som jag och fru oberoende hade så frågade vi oss själva ”Vilka är våra bästa/roligaste minnen från de senaste 10 åren? Vad är det som gör skillnad?”. Vi svarande oberoende av varandra och gick igenom våra svar, som påminde en hel del om varandra. Sammanfattningsvis kan man gruppera våra bästa minnen i nedan kategorier:

1. Naturupplevelser och fotografering kopplat till utflykter eller nya platser.

2. Aktiviteter tillsammans med familjen ex. resor, fester eller utflykter.

3. Mat och dryck; laga mat utomhus, äta på restaurang, testa nya drycker.

4. Upplevelser/resor, uppleva nya saker och platser.

Vad är gemensamt för våra svar? Tre av dem är kopplade till våra fritidsintressen; natur/foto, mat och dryck samt att resa och uppleva nya saker. En är kopplad till sociala interaktioner där vi hittat på saker med familjen. Det kanske inte säger sig självt i listan ovan men jag kan också lägga till att många upplevelser som vi gjort som vi kommer ihåg har varit saker vi gjort för första gången. Det har varit något nytt, något outforskat, något som vi aldrig gjort tidigare. Såklart inom våra intressen och hobbys men ändå ett kontinuerligt utforskande.

Ett exempel på att uppleva nya saker jag vill ta upp är när vi brukar åka ut i naturen för att skåda fåglar. Vi har varit på flertalet platser de senaste åren och upplevt nya miljöer, sett nya typer av fåglar och haft det bra. Vad händer när vi åker till en plats som vi redan varit på? Det är fortfarande trevligt men det är inte riktigt lika kul, spännande eller ”givande”. Eftersom vi inte utforskar något nytt så skapar vi inte samma känsla i kroppen eller i sinnet. Det kommer sannolikt bli en utflykt som läggs långt bak någonstans i hjärnan som vi inte kommer minnas så tydligt.

Samma sak gäller mat och dryck. Om vi hittat en restaurang som vi vill testa så är första besöket alltid det bästa och det vi kommer ihåg mest. Det var sensationen av att det var något nytt, ny miljö, nya smaker och en spännande upplevelse som gör att det fastnar i minnet. Eller om vi provar ny öl hemma så är det första gången vi smakade en ny öl som vi kommer ihåg inte alla andra gånger efteråt som vi druckit den bara för att den numera finns på vår ”favoritlista” och vi köper hem den ofta.

Det som jag tror är viktigt är att skapa mening. Frågar du mig så är meningen med livet just mening. Så länge du har mening så är livet givande och starkt. Du kan hitta mening inom olika områden, det är upp till dig att bestämma. Om vi nu gillar att vara i naturen så känns det mer meningsfullt att uppleva nya naturmiljöer snarare än att uppleva något som vi redan gjort. Samma sak gäller mat och dryck. Det känns mer meningsfullt att få smaka något som vi inte smakat tidigare för att utveckla vårt intresse snarare än att dricka en ”vanlig” öl som vi alltid har i kylen. Gör upplevelsen till något spännande!

Vad är det vi inte kommer ihåg?

En fråga som vi inte ställde oss på kick-offen men som vi faktiskt skulle kunna ha ställt oss är ”vad är det vi inte kommer ihåg från de senaste 10 åren?” som vi kanske trodde att vi skulle komma ihåg? Den här listan kan göras lång..

1. All tid på sociala medier och framför Tvn.

2. Mycket kopplat till jobbet; pendlingen, själva jobbet, de långa mötena etc.

3. Vardagsbestyr som matlagning, tvätt, städning, trädgårdsarbete.

4. All-inclusive resan eller spavistelsen där vi ”tog det lugnt”.

5. All tid vi lagt på träning och motion.

Finns det något meningsfullt i ovan aktiviteter? Det kan det göra men oftast skulle jag säga nej. TV och sociala medier har jag väldigt svårt att klassa som meningsfulla även om det kanske känns skönt och avslappnande ibland. Jobb kan vara meningsfullt, men inte i alla lägen. Resor eller aktiviteter som handlar om att ta det lugnt tappar lite meningen då ”att ta det lugnt” är att återhämta sig från andra aktiviteter som använt upp din energi. Det kan finnas mening i träning på så vis att du kanske försöker gå ner i vikt eller hålla dig i form för att kunna utöva andra aktiviteter men i sig är det inte något som skapar lycka eller varaktiga minnen.

Så hur blir vi lyckliga?

Min egna lilla slutsats här är att lycka uppstår när något känns meningsfullt och spännande, nytt och utmanande. I vissa lägen skapas det på gränsen till din komfortzon, eller till och med utanför komfortzonen. Som exempel kan sägas att min medverkan i radio och TV var något som jag var väldigt nervös och spänd inför. Men under intervjuerna och efteråt har jag känt mig glad, stolt och nöjd. Känslan som jag fått i kroppen gör att jag upplevt något spännande och nytt, jag har känt att jag bidragit och gjort något meningsfullt. Det blir ett minne som jag kommer ihåg med glädje.

På andra sidan finns aktiviteter som kanske känns roliga men där det är tveksamt om det bidrar till din lycka. Jag har spelat tennis i många år med fru oberoende. Vi spelar för att vi tycker det är roligt att bolla lite och få lite motion. Där och då kan det kännas ”kul” men det är kanske varken spännande, på gränsen av min komfortzon eller meningsfullt. Vi hade roligt där och då men det är inget som bidrar till min lycka. Om jag däremot hade gått en tenniskurs under en termin eller sommar och blivit bättre och lärt mig nya saker, utvecklat mitt spel och blivit en bättre tennisspelare, blir det något annat. Då hade jag gått utanför min komfortzon, gjort något som känns meningsfullt (att bli bättre på något som jag gillar) och skapat ett minne (sommaren då jag gick kursen och lärde mig att slå en riktigt bra forehand).

Sen kanske det inte är så enkelt att man kan placera aktiviteter och upplevelser i två boxar och säga att den ena bidrar till lycka och den andra inte. Men jag tror ändå det är skillnad på att ha roligt/tråkigt och att vara lycklig/olycklig. Vad du gör i din vardag påverkar om du har tråkigt eller roligt. Det kan vara väldigt roligt att sitta på sociala medier eller titta på TV men som sagt tror jag inte det är något som gör dig lycklig.

Vardagen tror jag ibland går ut på att ”hålla igång” livet med allt vad det kan innebära med hus, hem, barn, jobb etc. Ofta är vi trötta och känner att vi behöver vila/återhämtning. Då vill vi bara stänga av och syssla med aktiviteter som dövar hjärnan, få tyst på tjattret där inne. Att titta på TV är antagligen den aktivitet som många av oss lägger många timmar på som inte ger oss lycka utan mer är en aktivitet för att slippa hantera våra tankar och bara slappa.

Aktiviteter som ger lycka

Om jag då skulle sammanfatta lite kort vad jag tror är aktiviteter som ger lycka så handlar det först och främst om att göra nya saker. Om det så är inom relationer, intressen, din profession eller något annat. Våga bryta ny mark och upplev nya saker, du ligger på gränsen av din komfortzon. Du skapar saker som du inte gjort tidigare. Testa nya saker; själv eller med andra. Ni skapar minnen tillsammans. Det finns en anledning till att jag blir glad när jag tänker på första gången fotograferade stjärnhimlen i Sydafrika; det var första gången jag gjorde det, det var på en plats jag aldrig varit, det var tillsammans med duktiga fotografer och jag gjorde det tillsammans med människor som jag tycker om.

Så om du har ett intresse, om det så är löpning, fotografering, måla, läsa eller renovera. Prova en ny löpslinga, fotografera på en ny plats, måla utomhus nästa gång eller testa nya tekniker, läs en bok av en ny genre eller gå med i bokklubb om du inte provat det. Gillar du att renovera kan du utveckla dina kunskaper genom en kurs eller titta på youtube och bygga något som du aldrig gjort innan.

Många säger att barn är det som är meningen med livet och att det är det som gjort eller gör dem lyckliga. På något vis tror jag att en resa med att ha barn och följa deras livsutveckling ger dig utmaningar varje dag. De kanske är jobbiga där och då, till och med utanför din komfortzon, men du tar dig igenom och uppnår något som kan kallas för lycka. Om man inte har barn kommer inte de här utmaningarna och nya situationerna serverade på ett silverfat utan du måste aktivera dig själv. Det är en frihet (frihet kräver ansvar) som gör att du kan utmana dig inom vilket område du vill.

En fråga jag ställer mig kring de som anser att barnen är meningen med livet är hur de klarar av att skapa sig nya utmaningar när barnen flyttar ut? Om personen i fråga inte insett tidigare i livet att det krävs utveckling och nya upplevelser för att vara lycklig kan perioden efter att barnen flyttat hemifrån bli väldigt ångestfylld. Risken är att vardagen fylls med mycket TV tittande, läsa tidningar, handla mat, laga mat, städa, göra sysslor i hemmet etc (alla aktiviteter som vi tidigare klassat som inte bidrar till din lycka).

Jag ser vissa likheter med att gå i pension om man som person har haft jobbet som sin ”mening”. Att bli pensionär och inte vara van att utmana sig själv kan bli oerhört svårt utifrån ett lyckoperspektiv. Uttrycket att ”göra karriär som pensionär” passar väldigt bra där man kan utveckla sig inom massvis med olika aktiviteter som inte är kopplade till jobb och som fortsatt kan ge mening och lycka i livet.

Nu kanske någon av er som läser det här tänker ”gud vad jobbigt det låter att behöva hitta på nya saker hela tiden”. Ja det kan man kanske tycka men om din lycka hänger på det kanske det är värt det? Saknar du energi att utveckla dina intressen kanske du behöver hitta andra rutiner i din vardag för att ha energin tillgänglig. Ta små steg, det behöver inte vara storslagna saker för att det ska bli bra och att du hittar på nya saker i ditt liv.

Om hjärnan får bestämma

Vi, homo sapiens, är inte programmerade för att vara lyckliga. Det är något som vi i det moderna samhället eftersträvar och tror att vi måste uppnå. Våra hjärnor vill mest att vi ska överleva och föra vidare våra gener. Om vi får en chans att sitta framför en TV och äta massa onyttiga saker är hjärnan jättenöjd. Vi får vila och lagra kalorier.

Hjärnan kommer ofta att stå i vägen för din egen lycka. Vår hjärna vill inte att du ska utveckla nya intressen, det är därför det kallas att gå utanför vår komfortzon. Hjärnan säger till oss att det är farligt, det är något nytt som vi borde hålla oss borta ifrån. Men det är just där, utanför komfortzonen, som vår personliga utveckling och lycka finns.

Om du säger ”gud vad jobbigt att behöva hitta på nya saker hela tiden” innebär det att det är din hjärna som pratar. Den har övertaget och säger åt dig att det är bättre, tryggare och mer i linje med vår arts syfte att sitta vid en TV och äta chips. Om hjärnan får bestämma behöver du inte vara lycklig, du överlever utan lycka.

Boosta lyckan ännu mer

Säg nu att vi hela tiden lyckas utmana oss själva, hitta på lite nya saker och uppleva saker vi aldrig gjort innan. Kan vi ”boosta” upplevelserna på något vis? Jag tror det, med hjälp av en dagbok. Att skriva ner det roliga du gjort, det du utmanade dig med eller den nya platsen du besökte hjälper hjärnan att processa vad du varit med om och befästa innebörden av det.

Jag och fru oberoende skriver vad vi kallar en ”årsdagbok”. En gång i kvartalet sätter vi oss och skriver ner några punkter under varje månad kring vad vi hittat på och vad som har känts roligt och givande. Kanske blir mellan 5-15 punkter under varje månad beroende på vad vi hittat på.

Men relationerna då?

Jo det stämmer att ofta när man läser om lycka står det att våra sociala interaktioner och relationer bidrar till vår lycka. Nu är jag introvert* så jag kanske är lite jävig i frågan men jag är inte säker på att jag håller med till 100%. Jag tror att sociala interaktioner och att vara tillsammans med andra människor är trevligt och något som vi genetiskt mår bra av rent psykologiskt. Vi vill vara en del av flocken och känna samhörighet, annars mår vi inte bra. Men jag tror inte det skapar lycka i sig, jag tror snarare det skyddar oss från olycka.

Det har påvisats att vi blir lättare deppiga och oroliga när vi är ensamma. Vi klarar inte av att hantera vår egen hjärna och alla tankar som snurrar där uppe. Vi är i det förflutna, i framtiden och funderar och tänker vilket sällan skapar lycka. Att umgås med en annan människa gör att din uppmärksamhet riktas på den personen och ni kan hitta på saker tillsammans. Det är nästan som att han barn, bara det att barn utsätter dig för nya situationer och utmaningar automatiskt. Med en annan vuxen människa måste ni utmana er själva.

Jag tror inte att du blir lyckligare av att titta på TV med en annan person, att gå en promenad tillsammans med en annan person etc. Återigen kan det vara kul och trevligt att göra saker tillsammans med någon annan men det är inte samma sak som lycka. Apropå att boosta lyckan som jag precis skrev om så tror jag att relationer och sociala interaktioner kan boosta din lycka. Om du tillsammans med någon annan utmanar dig/er inom tennisspel eller att ni utvecklar ett intresse tillsammans och utforskar det så tror jag att din lycka blir större när du delar upplevelsen med någon annan, snarare än om du gör det själv. Men det är inte relationen i sig som skapar lyckan utan det är aktiviteten som ni gör tillsammans.

(*En introverts energi kan liknas vid att man vaknar varje morgon med fem guldmynt. Förenklat kostar varje social interaktion under dagen ett guldmynt och när mynten är slut finns ingen energi kvar. En extrovert däremot vaknar varje morgon utan guldmynt och för varje social interaktion får den extroverte ett guldmynt och ökar sin energinivå.)

Var vill jag komma med det här?

Jag kan vara ute på hal is här men jag försöker få ner på papper vad som snurrar i mitt huvud. Många tankar som du kanske kan ha nytta av, jag hoppas det triggat något inom dig. Min poäng här är lite att det ligger i våra egna händer att skapa ett liv som gör att vi blir lyckliga. Vi måste själva se till att vi skapar mening och syfte. Utan mening och syfte kan vi fortfarande ha kul men vi kommer inte att vara lyckliga och må bra inombords. Oavsett hur många utekvällar du har med dina kompisar så tror inte jag att det är där du blir lycklig.

Som jag nämnde i början så kan man inte ”mäta” lycka på något enkelt sätt, det är komplext och svårt att utvärdera. Dock tror jag att jag hittat något i det här med att göra nya saker. Jag tror att det är något som verkligen bidrar till min lycka (kanske är det olika för olika människor, vad vet jag). Det kommer göra att jag när jag ligger på min dödsbädd och tittar tillbaka på mitt liv så kommer jag känna en känsla av att jag gjort mycket värdefullt och meningsfullt. Inte meningsfullt för någon annan utan meningsfullt för mig själv. Jag har följt mina egna värderingar och önskningar. Jag har inte suttit still utan jag har provat på det ena och det andra och haft roligt längs vägen. Ett lyckligt liv (?).

Håller du med mig, har du någon annan infallsvinkel kopplat till lycka du vill dela med dig av? Skriv jättegärna i kommentarerna, det här är ett ämne jag utforskar kontinuerligt!

8 thoughts on “Det där med lycka

  1. Mamma till 3

    Jag tror att hur mycket ”Utmaning” det krävs för att hitta lyckan beror av hur mycket som är runt omkring. T.ex. jag blir lycklig av att vara tillsammans med familjen i naturen, vilket inkluderar flera barn under 4 år. Visst är det mer utmaning att vandra på ett nytt ställe men det inkluderar även osäkerheten kring om barnen orkar gå, om fikaplats kommer lämpligt till osv vilket gör att jag inte kan slappna av och njuta på samma sätt som om jag går en runda vi känner till. Dvs i det fallet är min lycka större med den lagoma, mindre utmaningen.

    1. Herr Oberoende

      Hej,
      Jätteintressant, tack för att du delar med dig. Ja jag kan förstå vad du menar, det ger dig mer att veta hur det kommer bli än att testa något nytt och att det eventuellt blir problematiskt för att dina barn blir trötta, griniga, hungriga etc.

      Hoppas inte du tar illa upp men jag skulle vilja utmana lite här. Jag försöker vrida och vända på situationen för att se om man kan angripa det från en annan synvinkel. Det gör jag för enligt mitt resonemang i inlägget (som kanske inte alltid stämmer) så borde du/ni ändå bli lyckligare av att utforska en ny plats. Vad som händer när ni tar er till en plats som ni känner till är att ni har det bra och trevligt, men enligt mitt resonemang i inlägget så är det kanske inte samma sak som lycka. Om ni tar er till en ny plats så kommer det eventuellt vara jobbigare, det finns inte fikaplats som planerat eller barnen blir trötta, och då presenterar sig en utmaning för dig. Hur du väljer att angripa den utmaningen kan vara valet mellan lycka och besvär. Om det inte finns en fikaplats kanske ni tvingas att skapa er egen fikaplats och i slutändan kanske det var en jättemysig stund ni fick i skogen där det inte fanns bänkar, grillplats eller papperskorgar. Tillsammans skapar ni ett minne, ”den gången vi inte hittade någonstans att fika”, och det kommer sannolikt bli något minnesvärt snarare än en trevlig utflykt som jag snarare ser det andra alternativet som.

      Okej, jag tillåter mig själv att vara lite självkritisk nu också. Jag förstår att det när man har flera små barn kan kännas krystat att försöka utmana ödet. Jag förstår att det kan slå bakut och barnen blir ledsna och tråkiga och det blir inte alls ett minne eller något som man kommer minnas med lycka. Med barn i bilden kanske man måste ta en lite annan approach. Hela ”barngrejen” är ju en lyckoresa som jag diskuterade i inlägget. Även om ni tar den vanliga utflykten kanske du utsätts för utmaningar ändå när ditt barn helt plötsligt klättrat upp i ett träd och inte kommer ner till exempel. Då behövs inte den extra utmaningen att besöka en ny plats för utmaningen finns redan där med barnen. Kanske kan man tänka så också, det är inte svart eller vitt 🙂

      Tack igen för din kommentar, den satte igång mina tankar lite 🙂

  2. E

    Hej!

    Vill först tacka för en inspirerande blogg och ett intressant inlägg! Älskar den här typen av inlägg som är lite filosofiska och fundersamma. Fortsätt gärna med det! 🙂

    Håller med i ditt resonemang om mening och att upptäcka nya saker. Många vuxna känner igen sig i att åren ”flyger förbi” vilket beror på att dagarna ser likadana ut. Om vi prioriterade nya upplevelser kanske livet inte skulle rinna iväg lika snabbt. Jag ska i alla fall ta med mig det och försöka göra annorlunda. Enda bekymret är att jag samtidigt vill kunna spara så mycket som möjligt av lönen och därmed får begränsad ekonomisk möjlighet att göra nya saker som kostar (vilket det mesta gör i någon mån). Får försöka klura på sånt man kan göra ändå.

    1. Herr Oberoende

      Hej E! Tack så mycket för dina hejarop! 🙂 Ja jag tror mig ha kommit fram till att det är den här typen av inlägg som på riktigt är intressanta och öppnar för nya tankar och diskussioner. Kommer absolut fortsätta med det när jag har något mer att ”fundera kring” 🙂

      Ja jag förstår. Tror du är inne och snuddar på en viktig sak, balansen. Även om det såklart är jättebra att du vill spara nu för en tryggare ekonomi längre fram så får man inte gör det på bekostnad av ditt liv här och nu. Du kommer inte tacka dig själv när du blir gammal för att du nådde ditt ekonomiska mål 2 år tidigare istället för att leva lyckligt under resans gång. Lycka till! 🙂

  3. Hanna

    Intressant ämne och jag tänker på två böcker som jag läst som kan bidra med perspektiv: Micael Dahlen – ”Nextopia : livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället” samt Russ Harris – ”Lyckofällan”. Skulle säga att båda de böckerna är inne på samma spår, att jaga efter lycka är kontraproduktiv, då vi är inte skapta för att kunna känna konstant lycka. Det är mer sunt och tillfredsställande att landa i acceptans och nöjdhet. Tänkte på det du skrev om att göra och upptäcka nya saker så skriver Micael att mängden lycka av en speciell händelse i livet ger upphov till minskar när samma händelse upprepas. Man måste hela tiden ”toppa” tidigare händelse för att få ett ”lyckopåslag”.

    Sunt av er att reflektera över vad som känns meningsfullt att spendera er tid på. Jag gör en ”dagsutvärdering” i slutet av varje dag och där mäter jag bland annat mitt humör där högst upp på skalan är ”Fantastiskt lycklig och glad”, känslan när allt känns härlig och lustfyllt. Min reflektion därifrån är att den känslan uppnår jag framförallt när jag är på en ”bra plats” i mig själv, är närvarande och njuter/uppskattar tillvaron. De dagarna kan bestå av de mest simpla sakerna som en promenad, träning, samtal med en god vän, äta god hemlagad mat osv.

    Påtal om träning skulle jag säga att det ger en hög grad av tillfredsställelse till mig, särskilt när det har varit pulshöjande: springa, fotboll eller dans, då det ger en otrolig skön boost av må-bra-hormoner. Så om man kokar ner det är ju lycka bara hormonellt, och att första skapa ett konstant påslag känns inte hållbart 🙂 Några tankar från mig!

    1. Herr Oberoende

      Tack Hanna, mycket intressanta reflektioner. Boktipsen har skrivits ner, ska undersöka dem vidare 🙂

      Jag håller helt med och inser samma sak att man måste ”toppa” tidigare händelser för att kroppen ska uppleva det som något positivt och spännande som kan bidra till lyckan. Gillar skarpt det du säger om att du upplever som mest glädje när du är på en ”bra plats”. Jag tror att det mycket handlar om ens mentala inställning eller ”mindset” om man vill kalla det för det. Man behöver inte fylla dagarna med ”fantastiska” upplevelser varje dag. Så länge du i ditt inre är på en bra plats och har ett mindset där du uppskattar livet och vardagen som den är så har man kommit långt… Läser just nu en bok som heter ”Loving what is” av Katie Byron som är mycket inne på det du beskriver. Det första steget är att älska livet som det är även om man kanske inte är på en plats man tycker att man borde vara.

      Många bra tips Hanna, tror dina insikter kan hjälpa många. Tack igen! 🙂

  4. Em

    Hej å tack för tänkvärt inlägg! Det finns ju en hel del forskning kring det där med lycka. Nu kan jag inte referera till så mycket på rak arm, men en sak jag minns är att engagera sig i något utanför sig själv, eller att hjälpa någon annan, skapar tillfredsställelse, och lycka. Likaså nära relationer. Det kan vara skönt att tänka på tycker jag, man behöver inte bli för uppe i att känna efter och försöka allt man kan för att må bra på egen hand, man kan rikta fokus mot att göra något för någon annan och så kommer lyckan/tillfredsställelsen längs vägen (men så är jag extrovert också… :). Bengt Brulde brukar vara med i media rätt mycket, han är filosof i Göteborg och pratar bland annat om lycka, kanske finns nåt du kan hitta där. Han är med i Kropp och själ ibland i P1, tex.

    Och barn… det är så märkligt, det ger så mycket. Jag har aldrig upplevt så mycket känslor samtidigt sedan jag fick barn. Känslor av omsorg, lycka, värme, kärlek, meningsfullhet. Så fantastiskt att få vara någons mamma, att få vara allt för en annan liten människa. Och för att det är så fantastiskt, så finns ju också baksidan, känslor av oro, ren skräck ibland för att något skulle kunna hända denna lilla varelse, frustration över att ha så lite tid för sig själv, dåligt samvete för typ allt… herregud. Det finns studier som visar att många har sämre livskvalitet än innan de fick barn, och jag skriver absolut under på det. 🙂 lite sömn, ingen egentid osv. Jag vet inte om lycka är rätt ord för livet med barn. Det är mer liksom, känns det som. Mer av allt. Och mindre av sömn. 🙂

    1. Herr Oberoende

      Hej Em och tack för din kommentar! 🙂
      Ja att hjälpa andra och fokusera på andra än en själv tror jag också på, bra tips. Ska kolla upp Bengt Brulde.

      Spännande läsning om barn, låter intensivt i alla riktningar 🙂 Tack för att du delar med dig!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.