Anders Hansen fick sitt genombrott med boken Hjärnstark, nu har jag läst hans bok Depphjärnan om varför vi inte mår bättre än vi gör.

Boken

Bokens titel är ”Depphjärnan – Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” Den här titeln lockade verkligen mig då jag har gått i samma tankar och funderat att vi som människor har det bättre än någonsin men ändå känns det som att vi inte mår så bra.

Boken tar avstamp i det faktum att våra hjärnor har utvecklas under ca 250 000 år, den tid som vår art Homo Sapiens har funnits. Ca 96% av den tiden har vi levt som jägare/samlare och 4% som jordbrukare (och 0,02% i den digitala världen). Det som då är viktigt att ha i bakhuvudet när vi diskuterar vårt mående är att vår hjärna fortfarande utgår ifrån att vi lever på savannen. Hjärnan har en uppgift och det är att se till att vi överlever och att vi reproducerar oss. Hjärnan har inte i uppgift att se till att vi mår bra och är lyckliga. Det är bara vi människor som lever idag som tycker att vi borde det, men vi borde inte vara lyckliga om vi tittar på hur hjärnan och kroppen fungerar.

En kittlande tanke är att vi som lever idag är ättlingar till överlevarna, de som mot alla odds klarade sig mot svält, rovdjur, infektioner med mera hela vägen från 250 000 år sedan fram till idag. Våra gener har optimerats för att överleva hårda tider.

Ångest och Depression

Det vi kallar känslor skapas av hjärnan för att vägleda vårt beteende. Och de här känslorna kan i sin tur skapa ångest och depression. Bara för tydlighetens skull så definieras ångest som stress i förväg. Vi tänker ”tänk om jag blir utskälld”, stress uppstår när vi verkligen blir utskällda. Depression uppstår när vi varit stressade över en lång period (månader och år) och det mesta i livet som vi normalt tycker är kul känns meningslöst och vi drar oss gärna undan från andra.

Man kan ju tro och tycka att det är något fel på oss när vi känner känslor som ångest, är nere eller till och med deprimerade. Men alla dessa känslor och tillstånd har sin grund i vårt levnadssätt som vi hade som jägare/samlare. Rent logiskt borde vi få ångest och bli varnade av vår hjärna för rökning, stillasittande etc. Men vi blir varnade och mår dåligt av att prata inför en grupp, höga höjder och spindlar. Det är helt enkelt för att våra ångestsignaler formades i en annan värld än den vi har idag. Det som också är värt att tänka på är att fram till för ungefär 4 generationer sedan så dog 50% av alla människor innan de uppnådde vuxen ålder. Det innebär också att de allra flesta av våra mekanismer i kroppen har utvecklats för att skydda oss från det som tog kål på oss som unga.

Rent generellt så är alla människor olika känsliga för att uppleva ångest och depression. Dock så är det så att om vår tidiga uppväxt är stressig och svår så kommer kroppen tro att livet kommer bli farligt och vi blir extra känsliga till exempel. Detta är något man kan uppleva hos adopterade barn t.ex.

Stress

Historiskt så har stress varit en signal för ökad risk för infektion vilket lett till att immunförsvaret växlat upp. Vi långvarig stress (som inte förekom historiskt), tror kroppen att vi är under ett långvarigt hot för infektioner. Då börjar hjärnan skapa känslor som får oss att vi passiva och dra oss undan hotet om infektion och det här är då vad vi kallar för en depression.

Förr var det bakterier, virus och skador som orsakade inflammationer i kroppen och det var allt som oftast övergående. Problemet vi har idag är att våra inflammationer (stillasittande, fetma, stress, skräpmat, rökning, miljögifter) pågår ofta under en längre period. Det här är sannolikt förklaringen till varför det är så många fler som mår psykiskt dåligt idag och att depressionerna också är många fler än för bara några decennier sedan.

Ensamhet

Ensamhet är svårt att definiera och det är subjektivt och olika för alla människor. Men när vi har färre sociala kontakter än vad vi skulle vilja ha så upplever vi ensamhet. Ensamhet är något som ökar risken för depression starkt. Ensamheten drar igång det sympatiska nervsystemet (kamp och flykt) och ökar stressnivån i kroppen. Det har visats i studier att risken för stroke och hjärtinfarkt orsakad av ensamhet är lika stor som om du röker 15 cigaretter om dagen.

Obehaget som vi upplever från ensamhet är hjärnans sätt att säga att du behöver mer sociala kontakter, annars finns en risk att du kommer dö. Våra förfäder minskade sina chanser för överlevnad betydligt om de inte var del av en grupp med människor utan var ensamma. När vi är ensamma så är vi mer på alerten, och världen ser mer hotfull och fientlig ut för vi behöver vara mer förberedda på eventuella hot när vi inte har andra människor omkring oss. Man har gjort studier på hur sömnen påverkas om vi sover själva eller bredvid någon annan och faktum är att vi sover bättre tillsammans och förklaringen tros vara att vi har någon bredvid oss som hjälper till och kan varna för faror om det skulle dyka upp något.

Motverka ångest och depressioner

Det sista decenniet har det gjorts väldigt många studier kring hur motion och träning påverkar risken för ångest och depression. Det visar sig att bra kondition och rörelse minskar risken med 50%. Vid depression har vi låga nivåer av dopamin, serotonin, noradrenalin och BDNF (hjärnans gödningsmedel). Rörelse har motsatt effekt på alla dessa signalsubstanser och motverkar således risken för depressioner.

I en studie visades det att om du byter ut 15min stillasittande mot 15min löpning varje dag så minskar risken för depression med 26%. Det som också konstaterades var att pulshöjande aktiviteter har 4ggr större effekt jämfört med promenader t.ex. Maximalt skydd mot depression och ångest får man om du har mellan 2-6 timmar pulshöjande aktivitet i veckan.

Historiskt så har god fysik lugnat våra förfäders system eftersom vi varit bättre förberedda för att möta hot och överleva dessa. Alltså, vi reagerar inte lika starkt på stress när vi har god fysik.

Det har också visats att vi har bättre fokus under och efter träning vilket förklaras med att vi när vi levde som jägare/samlare behövde förhöjt fokus när vi rörde på oss för det var antingen då vi sökte efter mat eller undvek hot.

Lycka

Många tror och säger att lycka är att stapla njutningar och tillfredsställande aktiviteter ovanpå varandra. Rent vetenskapligt är definitionen av lycka att vara nöjd med livets riktning. Författarens uppmaning i den här boken är att inte ”söka efter lyckan” och att försöka minska vårt behov av att hela tiden jämföra oss med andra. Anders beskriver istället lyckan så här: En insikt om vad man är bra på och hur de egenskaperna kan användas för att hjälpa både sig själv och andra, och därigenom bli en del av något som sträcker sig utanför en själv.

Omdöme

Jag tyckte den här boken var jättebra! Jag läste ut den på två dagar, försökte läsa i den så fort jag kunde. På något vis är det väldigt tilltalande att förstå bakgrunden till varför vi mår som vi gör idag. Det är extra intressant att få koppling till våra beteenden på savannen och hur de inte passar in i vårt samhälle idag. Om vi får kunskap om det så är det också lättare att förstå sig själv och kanske jobba proaktivt för att må bättre.

Eftersom jag själv i perioder känner mycket ångest och stress så kanske det också bidrar till att jag uppskattar boken. Men som Anders skriver i boken så upplever alla människor stress och ångest under sitt liv. Jag tror att man båda kan hjälpa sig själv och kanske sina närmaste med de här insikterna. Både att ta hand om sin träning för att må så bra som möjligt, och även att försöka minska ensamheten i sin omgivning om man vet att det finns de som är själva till exempel.

Helt klart en favorit som jag kommer läsa om igen. Rekommenderar varmt att läsa boken, den går att köpa på Bokus.