Varför tror jag att allt blir så mycket lättare med pengar, det blir det antagligen inte. Jag hade kunnat börja leva mitt drömliv för länge sedan men det gör jag inte?!

Resan började

Att jag vantrivdes på mitt första jobb och fick inspiration och motivation att börja spara och nå FIRE är gamla nyheter. Jag ville slippa, jag ville bort, sluta gå till ett kontor där någon annan sa åt mig vad jag skulle göra. Min lösning då blev pengar för att kunna få en inkomst som skulle göra att jag inte behövde få en lön för att få livet att gå runt.

Nu sitter jag här ca 12 år senare och jag jobbar fortfarande 100%. Har jag kastat bort 12 år av mitt liv och väntar fortfarande att livet ska börja när jag når FIRE? Nej, så illa är det inte. Men på ett sätt hade jag nog kunnat göra flera ändringar mycket tidigare. Om jag bara vågat.

På något vis har målet att nå FIRE hållit mig fast vid att jobba och försöka maximera min lön för att förkorta tiden till att nå målet. Men från en annan synvinkel har det här varit att sätta lite krokben för mig själv. Vad är det jag vill ha när jag når FIRE, frihet. Göra det jag vill. Men, är det inte möjligt att försöka ha en vardag som ser ut så redan idag? Jo, det är möjligt. Speciellt nu när vi redan sparat ihop en del pengar som gör att vi inte är helt beroende av en inkomst.

MEN, om jag gör det så kommer vi inte kunna spara, och vi kanske till och med måste använda pengar från pengamaskinen och då sabbar vi planen med FIRE?!

Hoppat av tåget för att välja ny perrong

Det är extremt läskigt att gå ur invanda mönster, speciellt om det innebär att släppa en lön som drar in massa pengar varje månad. Men tänk om livet går att leva utan att vi sparar så mycket och når FIRE inom kort. Om jag lyckas leva livet jag vill här och nu, med en lägre inkomst, kanske det ändå skänker mer mening och lycka än FIRE skulle kunna göra senare i livet.

Lyckan finns här och nu, det är bara att hoppa av tåget jag är på nu och hoppa på ett annat tåg. Och om allt skulle skita sig så går det att gå tillbaka till det tåget som jag är på nu. Vad är egentligen det värsta som kan hända? Jag kanske blir jätteglad, återfinner energi och glädje i att kunna spendera tid med det jag älskar. Eller så blir jag deprimerad, inser att jag trivs ganska bra med situationen som jag hade. Men då är jag den erfarenheten rikare och kan gå tillbaka till hur jag hade det tidigare.

Jag är väldigt rädd att jag siktar på något som inte kommer att bli som jag vill. Och att klura ut vad jag vill är otroligt svårt. Men jag tror poängen här är att man inte behöver göra drastiska ändringar eller beslut, det går att röra sig i en riktning där det känns bättre i små steg. Prova lite nytt, tweaka på vardagen, ändra ditt upplägg med jobbet, börja jobba deltid, hitta sätt att lägga mer tid på dina intressen i vardagen med mera.

Att hantera det läskiga

Jag har gått i tankar att skola om mig, hitta en ny bana. Gå bort från ingenjörsarbetet och jobba mer med människor, om det så är som lärare eller naturguide. Det skulle innebära en stor förändring i mitt liv. Det skulle innebära att lära mig nya saker och prova på något nytt. Nya erfarenheter som skulle berika mig med mer insikter om mig själv och livet.

Men i dagsläget har jag inte bråttom längre. Hela min karriär hittills har jag haft bråttom, hoppat från jobb till jobb för att jag inte trivts. Den här gången ska jag ge det lite mer tid, jag accepterar det som är bra och det som är mindre bra med det jobb jag har idag. Inget jobb är perfekt och det finns många delar i det jobb jag har idag som jag ändå gillar och uppskattar. Att jobba från hemmakontor ger mer mycket tid i vardagen som jag kan lägga på att göra sådant som jag gillar. Jag kan fortsätta utforska mina intressen parallellt med mitt arbete. Fru oberoende åker hemifrån ca 0630 på morgonen. Då kan jag sitta och skriva i en och en halv timme innan jag börjar jobba till exempel. På lunchen kan jag komma ut i naturen och få energi och ladda batterierna.

Andra delar i mitt jobb är just friheten som är oerhört viktig för mig. Jag styr min tid själv, planerar mitt arbete och kanske viktigast av allt är jag med och påverkar företagets utveckling. Jag är med och bidrar på ett sätt som jag sällan upplevt i större företag där allting känns som politik, möten och tröga processer för att komma framåt. Ibland har jag undrat vilket värde jag verkligen tillfört, det har varit frustrerande för mig. Men där jag är nu så känns det annorlunda. Jag är med och skapar något vilket känns spännande även om det kan finnas stunder när jag undrar om jag skulle bli lärare istället till exempel. Men så är livet, det går både upp och ner. Bara för att det går ner ibland behöver det inte betyda att gräset är grönare på andra sidan. Att leva i FIRE och kunna göra exakt vad du vill med din tid kan säkert ha sina dalar också. Det upplevde jag delvis när vi var tjänstlediga 2019 så jag vet att det inte behöver vara en dans på rosor att vara ”helt fri”.

Förresten är det inte osannolikt att jag skolar om mig, men kanske senare i livet. Jag ska bara ”bli klar” där jag är nu först innan jag flyr vidare mot något annat.

Vårt nya tåg

Som jag nämnde i förra inlägget så har fru oberoende gått ner i arbetstid vilket såklart är väldigt spännande och kul. Det är vårt nya tåg som vi nu hoppat på och ska se hur det känns. Om det känns bra, kanske vi sitter kvar på det tåget ett tag. Känns det inte bra, får vi fundera på om vi kan ändra på något. Får vi mersmak så kanske det går att minska lönearbetet ännu mer till förmån för mer tid i frihet där vi kan styra själva. Allt är möjligt, både i små steg och stora kast och ändringar. Hur modig är du och kan du göra något redan idag för att få mer av det liv som du drömmer om?