Varför tror jag att allt blir så mycket lättare med pengar, det blir det antagligen inte. Jag hade kunnat börja leva mitt drömliv för länge sedan men det gör jag inte?!
Resan började
Att jag vantrivdes på mitt första jobb och fick inspiration och motivation att börja spara och nå FIRE är gamla nyheter. Jag ville slippa, jag ville bort, sluta gå till ett kontor där någon annan sa åt mig vad jag skulle göra. Min lösning då blev pengar för att kunna få en inkomst som skulle göra att jag inte behövde få en lön för att få livet att gå runt.
Nu sitter jag här ca 12 år senare och jag jobbar fortfarande 100%. Har jag kastat bort 12 år av mitt liv och väntar fortfarande att livet ska börja när jag når FIRE? Nej, så illa är det inte. Men på ett sätt hade jag nog kunnat göra flera ändringar mycket tidigare. Om jag bara vågat.
På något vis har målet att nå FIRE hållit mig fast vid att jobba och försöka maximera min lön för att förkorta tiden till att nå målet. Men från en annan synvinkel har det här varit att sätta lite krokben för mig själv. Vad är det jag vill ha när jag når FIRE, frihet. Göra det jag vill. Men, är det inte möjligt att försöka ha en vardag som ser ut så redan idag? Jo, det är möjligt. Speciellt nu när vi redan sparat ihop en del pengar som gör att vi inte är helt beroende av en inkomst.
MEN, om jag gör det så kommer vi inte kunna spara, och vi kanske till och med måste använda pengar från pengamaskinen och då sabbar vi planen med FIRE?!
Hoppat av tåget för att välja ny perrong
Det är extremt läskigt att gå ur invanda mönster, speciellt om det innebär att släppa en lön som drar in massa pengar varje månad. Men tänk om livet går att leva utan att vi sparar så mycket och når FIRE inom kort. Om jag lyckas leva livet jag vill här och nu, med en lägre inkomst, kanske det ändå skänker mer mening och lycka än FIRE skulle kunna göra senare i livet.
Lyckan finns här och nu, det är bara att hoppa av tåget jag är på nu och hoppa på ett annat tåg. Och om allt skulle skita sig så går det att gå tillbaka till det tåget som jag är på nu. Vad är egentligen det värsta som kan hända? Jag kanske blir jätteglad, återfinner energi och glädje i att kunna spendera tid med det jag älskar. Eller så blir jag deprimerad, inser att jag trivs ganska bra med situationen som jag hade. Men då är jag den erfarenheten rikare och kan gå tillbaka till hur jag hade det tidigare.
Jag är väldigt rädd att jag siktar på något som inte kommer att bli som jag vill. Och att klura ut vad jag vill är otroligt svårt. Men jag tror poängen här är att man inte behöver göra drastiska ändringar eller beslut, det går att röra sig i en riktning där det känns bättre i små steg. Prova lite nytt, tweaka på vardagen, ändra ditt upplägg med jobbet, börja jobba deltid, hitta sätt att lägga mer tid på dina intressen i vardagen med mera.
Att hantera det läskiga
Jag har gått i tankar att skola om mig, hitta en ny bana. Gå bort från ingenjörsarbetet och jobba mer med människor, om det så är som lärare eller naturguide. Det skulle innebära en stor förändring i mitt liv. Det skulle innebära att lära mig nya saker och prova på något nytt. Nya erfarenheter som skulle berika mig med mer insikter om mig själv och livet.
Men i dagsläget har jag inte bråttom längre. Hela min karriär hittills har jag haft bråttom, hoppat från jobb till jobb för att jag inte trivts. Den här gången ska jag ge det lite mer tid, jag accepterar det som är bra och det som är mindre bra med det jobb jag har idag. Inget jobb är perfekt och det finns många delar i det jobb jag har idag som jag ändå gillar och uppskattar. Att jobba från hemmakontor ger mer mycket tid i vardagen som jag kan lägga på att göra sådant som jag gillar. Jag kan fortsätta utforska mina intressen parallellt med mitt arbete. Fru oberoende åker hemifrån ca 0630 på morgonen. Då kan jag sitta och skriva i en och en halv timme innan jag börjar jobba till exempel. På lunchen kan jag komma ut i naturen och få energi och ladda batterierna.
Andra delar i mitt jobb är just friheten som är oerhört viktig för mig. Jag styr min tid själv, planerar mitt arbete och kanske viktigast av allt är jag med och påverkar företagets utveckling. Jag är med och bidrar på ett sätt som jag sällan upplevt i större företag där allting känns som politik, möten och tröga processer för att komma framåt. Ibland har jag undrat vilket värde jag verkligen tillfört, det har varit frustrerande för mig. Men där jag är nu så känns det annorlunda. Jag är med och skapar något vilket känns spännande även om det kan finnas stunder när jag undrar om jag skulle bli lärare istället till exempel. Men så är livet, det går både upp och ner. Bara för att det går ner ibland behöver det inte betyda att gräset är grönare på andra sidan. Att leva i FIRE och kunna göra exakt vad du vill med din tid kan säkert ha sina dalar också. Det upplevde jag delvis när vi var tjänstlediga 2019 så jag vet att det inte behöver vara en dans på rosor att vara ”helt fri”.
Förresten är det inte osannolikt att jag skolar om mig, men kanske senare i livet. Jag ska bara ”bli klar” där jag är nu först innan jag flyr vidare mot något annat.
Vårt nya tåg
Som jag nämnde i förra inlägget så har fru oberoende gått ner i arbetstid vilket såklart är väldigt spännande och kul. Det är vårt nya tåg som vi nu hoppat på och ska se hur det känns. Om det känns bra, kanske vi sitter kvar på det tåget ett tag. Känns det inte bra, får vi fundera på om vi kan ändra på något. Får vi mersmak så kanske det går att minska lönearbetet ännu mer till förmån för mer tid i frihet där vi kan styra själva. Allt är möjligt, både i små steg och stora kast och ändringar. Hur modig är du och kan du göra något redan idag för att få mer av det liv som du drömmer om?
Hej. Intressanta tankar du plitat ned. Du funderar mkt. Vi tog klivet ut i total frihet för ca 8 år sen. Jag var 55- och min fru några enstaka år yngre. Ångrar inte vårt val en enda sekund. När man tänker tilllbaka så känns det som ett helt annat liv, vilket det naturligtvis är. Småbarnsåren var över och ”ungarna” var på var sitt universitet. Det var dags att göra det som vi hade möjlighet att göra IOM att vi var ekonomiskt oberoende tack vare hårt arbete och lyckade placeringar över åren. Beroendet nu var att leva livet så som vi ville. Framförallt att äga tiden även om det gällde små saker eller stora saker i stunden. Jag har alltid rest mycket under mina år i näringslivet men även ganska ofta på semestrar med familjen. Vi kände att vi ville resa mer fritt utan tidsbegränsningar. Men även att göra några korta road trips på några dagar för att något spännande händer på en plats och vädret skulle bli toppen. Vi valde att flytta utomlands till södra Europa för att känna friheten ännu mer och få till en spännande och utmanande vardag. Det har varit ett väldigt lyckat beslut kan man konstatera efter dryga 7 år som utlandssvensk. Vi bodde även utomlands när barnen var små och trivdes väldigt bra med det vilket gav mersmak och tankar inför framtiden när vi inte skulle ha småbarn hemma längre och de hade givit sig ut flygandes på sina egna vingar.
En viktig lärdom i livet tycker jag är att våga ta klivet. Vill man göra något så prova. Funkar det inte eller man längtar tillbaks så är det bara att ta det steget…tillbaka. Man förlorar ingenting utan enbart vunnit en erfarenhet och gett personlig utveckling. Så vår livsfilosofi att våga testa har inneburit att vi vunnit så mkt glädje och blivit rika på fantastiska erfarenheter genom de gångna åren. Älskar vår nuvarande frihet och att göra det man vill för stunden är verkligen en ynnest som vi är så tacksamma att kunna få äga. Att äga livet så länge man är frisk är en lycka. För oss har ekonomisk frihet inneburit väldigt mycket glädje och lycka. Så kan inte alls förstå resonemanget att ekonomiskt oberoende inte skapar lycka. Känns som en ”påtvingad sanning från systemet” för att hålla oss kättrade i vad som är rätt för staten, kommunen och skatteverket att binda oss vid samhällets mast. Vet att jag sticker ut hakan här men så är det för oss och våra vänner här ute som valt en annan väg och är väldigt lyckliga med det. Vår frihet har sannerligen var en ren och skär lycka.
Ha det gött & önskar en riktigt fin sommar
Tack Martin för din fina kommentar. Är säker på att den ger bra input till alla andra som läser, inte bara till mig som tycker att det var en väldigt insiktsfull kommentar! Fantastiskt att höra att du trivs så bra med ditt fria liv, väldigt inspirerande!
Jag har följt din resa från början av bloggen och tycker det är intressant hur du/ni har svängt i både sparstrategier och vad ni har för mål och hur ni vill leva.
Jag själv har sedan jag varit liten gillat det liv jag levde som barn och vill ge mina barn samma sak. Att få hämta på förskolan och barnen kommer springande till mig, få sitta runt matbordet och prata om dagen som varit, alla har ju gjort olika saker. Sen att skjutsa till och hjälpa till med barnens aktiviteter och hitta egna aktiviteter och intressen man gillar. Och samtidigt som detta sker ha ett jobb man gillar där man får träffa underbara människor och lösa problem tillsammans. Det är lite pusslande, men jag gillar det verkligen och vill verkligen inte sluta jobba även om jag skulle ha den möjligheten.
Hej Johan, vad spännande att få höra om din situation. Det låter fantastiskt med hur du upplever ditt liv och hur nöjd du verkar vara. Jag kan bara säga grattis.
Samtidigt blir det också tydligt att vi alla är olika. Vi behöver olika saker och trivs med olika tillvaro och hur våra liv är designade. Jag är inte säker på att jag skulle vilja ha det liv som du lever, men det är okej att vi är olika och uppskattar olika saker. Tack för att du delar med dig, alltid intressant att höra om någon som inte kammar mig medhårs 🙂